Hoppa till textinnehållet -  - 
Till startsidan - 
Startsida -  | Kontakt -  | Webböversikt -  | English -  | Sök  - 
Startsida -  / Arbeta med jämställdhet

Pojke trär pärlor

 

 

 

Flicka vidd ator

 -  

 

 

"Flick- och pojkgrupper är en metod, inte ett mål i sig. Målet är att flickor och pojkar ska kunna umgås tillsammans och respektera varandra. "

Genuspedagog

 

 

 

 

pojke och flicka i klätterställning

 

 

 

Flicka går på lina

 

 

 

Hand på gitarr

 

 

 

Flicka i cockpit på flygplan

Kompensatorisk pedagogik

Med kompensatorisk pedagogik avses arbete för att bredda flickors och pojkars traditionella könsroller. I ett kartläggningsarbete framkommer ofta förekomsten av olika traditionella mönster för flickor och pojkar. Vanliga mönster för pojkar är att röra sig mycket i leken, att vara eller välja en ledare, att prestera, konstruera och tävla. Flickors mönster handlar mer om att välja närhet, att samtala, att umgås med en enda kompis eller ett fåtal, att ta ansvar för relationer. För att motverka dessa behöver flickor och pojkar få träna på och stärka de förmågor som de är sämre på. Målet med kompensatorisk pedagogik är att ge flickor och pojkar samma möjligheter att utveckla fler förmågor och inte begränsas av traditionella mönster.

Självständighet och samhörighet

Begreppet kompensatorisk pedagogik har utformats av den danska pedagogen Anne Mette Kruse. Hon skiljer på två huvudbegrepp: Autonomi – självständighet och Intimitet – Samhörighet

(hämtat från JämOs bok Att våga hoppa jämfota)

Självständighet Samhörighet

Att vara en tänkande, kännande och handlande individ

Att stå för sina åsikter mm

Att kunna sätta gränser

 

Att kunna ingå nära känslomässiga relationer

Att kunna uttrycka egna känslor

Att utveckla empati och inlevelse

 

 

Traditionell uppfostran ger i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet. Tanken med den kompensatoriska pedagogiken är att alla barn ska få träna och utveckla förmågor för ökad självständighet och samhörighet. Självfallet är det så att ju fler förmågor en person behärskar, desto fler alternativ till handlande har den.

Det här gäller inte minst för skolarbetet. Där behöver man kunna uttrycka sina åsikter, kunna lyssna på varandra och inte minst kunna samarbeta. Om vi går till grundskolans och gymnasieskolans kursplaner i olika ämnen, så återfinns begrepp som argumentera, analysera, reflektera, göra egna ställningstaganden, föra samtal om, utföra i samspel med andra och så vidare. Att träna låta alla barn och elever få träna att visa både självständighet och samhörighet är ett sätt att ge eleverna bättre möjligheter att nå målen för skolarbetet. Därför kan kompensatorisk pedagogik användas på alla stadier, från förskola till gymnasieskola.

Alla följer inte mönstret

Men det är också viktigt att uppmärksamma att inte alla flickor och pojkar återfinns inom de traditionella mönstren. Skillnaderna mellan flickorna i flickgruppen kan vara större än mellan gruppen pojkar och flickor. Det kompensatoriska arbetet måste därför alltid ha individen i
fokus, samtidigt som de traditionella mönster som har observerats ska motverkas.

Flick- och pojkgrupper

Arbetsmetoder för det kompensatoriska arbetet kan vara olika. En vanlig metod är att träna flickor och pojkar för sig, det vill säga i könsåtskilda grupper. Tanken är att deltagarna ska få träna det som de behöver förbättra. Deltagarna får pröva och få säkerhet, utan konkurrens från de som redan kan. Samtidigt stärks gruppen av att se att det egna könet göra aktiviteten.

  • Förändra normen i den egna gruppen

Här gör flickor och pojkar samma aktivitet men i olika grupper. Målet är då att få eleverna att pröva nya positioner och roller i den enkönade gruppen.

I en högstadieklass såg pedagogerna hur pojkarna ofta dominerade fysiklaborationerna och att flickorna hade en mer undanskymd roll. Pojkarna var de som gärna utförde själva experimenten, medan flickorna ofta skrev protokollet. För att motverka det gjordes laborationerna i flick- resp pojkgrupper. Resultatet blev att både pojkar och flickor prövade och tog ansvar för fler uppgifter i laborationsuppgifterna än vad de har gjort förut. Både pojkar och flickor var nöjda med uppdelningen. Flickorna med motiveringen att de vågade säga sin åsikt utan att riskera att bli nedtryckta och pojkarna med att de vågade prata mer öppet med varandra.

  • Kompensera och träna olika förmågor

Förskolan hade observerat att barnens lek ofta var olika för flickor och pojkarna. Pojkarna lekte gärna i grupper, högljudda lekar med mycket rörelse mellan de olika rummen. Flickorna lekte i smågrupper, tystare lekar, som inte krävde så stora ytor.

För att motverka det fick flickorna leka rörelselekar med stora rörelser i hela rummet. Pojkarna fick träna lekar som krävde samarbete och dialog i små grupper.

  • Förändrar den vuxnes bild av barnet

Flera pedagoger kan vittna om att också deras syn på barnen förändras genom arbetet i könsdelade grupper. Det blir tydligt att pedagogernas förväntningar också är stereotypa. En pedagog uttryckte det så här: ”När vi har arbetat i flick- och pojkgrupper, har jag fått syn på de tysta pojkarna på ett annat sätt än tidigare. Det är som barnens personligheter framträder tydligare i den enkönade gruppen.” En annan säger: ”Förut såg jag flickorna oftast som en grupp, de flesta var ”typiska” flickor. Nr vi har haft dem i flickgrupper, ser jag mer det som skiljer dem åt.”

  • Flick- och pojkgrupper en metod – inte ett mål

För att fungera som metod i jämställdhetsarbetet, måste uppdelningen i flick- och pojkgrupper ha ett tydligt mål, annars är risken att effekten blir den motsatta, det vill säga att könsmönster förstärks.

Det är bra att få träna nya, könsöverskridande förmågor i den egna gruppen, men om man inte också arbetar med det när flickor och pojkar är tillsammans, sker det inga större förändringar, det vill säga de gamla strukturerna behålls. Om flickorna får träning i självständighet, till exempel att argumentera och pojkarna inte får motsvarande träning i att lyssna och samtala, sker det ingen förändring när grupperna möts i det gemensamma klassrummet.

Indelningen i flick- och pojkgrupper får alltså inte bli ett mål i sig. Målet måste omfatta hela gruppen. Om målet är att flickorna ska få mer utrymme i klassens diskussioner, så innefattar det inte bara deras beteende utan även naturligtvis pojkarnas.

Det innebär att det måste finnas en tidsbegränsning för indelningen i könsdelade grupper. Det övergripande m ålet är ju att flickor och pojkar ska kunna umgås tillsammans och respektera varandra.

Det innebär också att arbetet kan behöva fortsättas med aktiviteter i den gemensamma gruppen.

 

 

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -