Hoppa till textinnehållet -  - 
Till startsidan - 
Startsida -  | Kontakt -  | Webböversikt -  | English -  | Sök  - 
Startsida -  / Arbeta med jämställdhet

Färgpennor och saxar

 

 

 

"Ibland har vi haft svårt att hinna med vår kartläggning på den tid vi hade planerat. Av det har vi lärt oss att inte vara för optimistiska med tidsåtgång för observationer. Det finns många oförutsedda hinder som kan dyka upp i vår verksamhet."

Förskolepedagog

 

 

 

Svarta tavlan

 

 

 

"Det kändes lite läskigt att videofilma först, men filmerna visar jättemycket som man inte ser annars! En film tittade vi på 10 gånger och såg nya saker varje gång.

Förskolepedagog

 

 

 

Rum på förskola

 

 

 

"Vår lärarassistent gjorde flera 10-minuters observationer på lektionerna, när hon hade möjlighet. Hon antecknade vem som som läraren hjälpte och hur eleven fick lärarens uppmärksamhet. Det gav en helt annan bild än hur vi trodde det var."

Grundskolepedagog

 

 

 

Grabbar på skolgård

 -  

 

 

"Vi var två pedagoger som filmade i varandras klassrum. Första gången var eleverna lite reserverade först, men sedan brydde de sig inte. Vi var tydliga och sa att eleverna inte skulle få se filmen och att den bara skulle visas för arbetslaget. Då tappade de intresset och brydde sig inte om filmningen"

Grundskolepedagog

 

 

 

Pojkar vid pingisbord

 

 

 

"Vi tyckte att vi fick ut mycket information av att under en tid, systematiskt jämföra flickors och pojkars skrivna texter. Där fanns tydliga skillnader som vi inte riktigt hade noterat förut."

Grundskolepedagog

 

 

 

Bokstavsbok

 

 

 

Lärobok i tyska

 

 

 

"I vår granskning av matteböcker var det en majoritet av pojkar i texten och på bilderna. Det var mycket riddare och sjörövare. Man hade lyckats klämma in en och annan flicka. Var boken gjord för att locka pojkar till matte?"

Grundskolepedagog

 

 

 

Böcker på bord

 

 

 

 

 

Kartläggning och observation

Det räcker med inte att enbart ta del av andras kunskap om genus och jämställdhet på det pedagogiska området. Pedagoger måste också ha kunskap om hur det fungerar i den egna verksamheten. Att få syn på hur man själv är med och skapar genus, i sin egen barngrupp eller klassrum, är nödvändigt för att kunna bryta de könsmönster som finns. En jämställd förskola eller skola är inte något som någon annan skapar utan varje pedagog deltar varje dag i skapandet av genus i sin egen verksamhet.

Det är en fördel att arbeta med kartläggning och efterföljande analys tillsammans i arbetslaget. Det blir då en gemensam lärprocess, där ni lär av varandra och får en gemensam kunskapsbas för det fortsatta arbetet.

Att tänka på:

  • Kartläggningen är inte till för att leta fel hos pedagogerna, eller att bedöma varandra. Den syftar till att synliggöra könsmönster som vi alla är med och skapar och därmed kan förändra.
  • Ha ett öppet sinne och se kartläggningen som en möjlighet att lära sig att se verksamheten med nya ögon. Många gånger leder kartläggningen till nya idéer för observationer.
  • Det är lätt att associera till sitt eget liv och sin egen familjesituation, när man pratar jämställdhet. Det är mänskligt, men om sådana reflektionerna tar för stor plats i det gemensamma samtalet, så riskerar man att trilla ner i ”åsiktsdiket”. Spar dessa tankar till kaffepausen istället. Fokusera i samtalet på de professionella frågorna och kom ihåg att det går bra att arbeta med jämställdhet på jobbet, utan att behöva vara det hemma!

Metoder för kartläggning

 

1. Observationer av vardagsituationer

 

HUR?

Här använder ni papper och penna för korta observationer av vardagssituationer. Det är ett enkelt och bra sätt att komma igång med jämställdhetsarbetet. Det är viktigt att observationerna är systematiska och tillräckligt många för att kunna synliggöra ett mönster. Systematiska observationer innebär att de ska ske på samma sätt och vid ungefär samma tidpunkt vid varje tillfälle. Det är också viktigt att en observatione inte innehåller värderingar eller värdeord (till exempel bra, dåligt), utan endast beskriver vad som sker. Värdering och analys görs i nästa steg.

Ett bra sätt är att göra en observationsmall, som man fyller i vid varje observation. Det gör det enkelt om ni är flera pedagoger som gör observationerna. Observationerna bör vara korta, ca 5-10 minuter och tillräckligt många, ca 6-8 tillfällen (gärna fler), för att ge möjlighet att synliggöra mönster.

Här finns förslag på observationsmallar att ladda ner:

VAD?

Observationer beskriver hur pedagogerna resp barnen/eleverna agerar. Det är vad pedagogerna gör som är det mest intressanta och som kan kopplas ihop med läroplanens jämställdhetsuppdrag. Men hur barn och elever agerar hänger ju ihop med hur pedagogerna planerar och styr verksamheten, så att observera könsmönster hos barnen/eleverna, kan vara ett bra sätt att börja sina observationer.

Diskutera i arbetslaget vad ni är intresserade av att observera. Gör därefter en mall för observation (se förslag ovan) Testa gärna mallen och se hur den fungerar. Bestäm sedan hur, av vem och när observationerna ska ske, samt när de ska redovisas för gruppen.

Tänk på att ta till tillräckligt med tid. Personal kan bli sjuk eller annat kan inträffa, som gör att ni inte kan genomföra observationerna de dagar ni har planerat. Då är det bra att ha reservtid.

När alla observationer är klara sammanställs de, så att evventuella skillnader mellan flickor och pojkar blir synliga. Det blir underlag för analys och reflektion, se vidare under Steg 3 i vänstermenyn.

Tips på observationer:

  • Vilka leker barnen/eleverna med? Inomhus, på gården, i korridoren?
  • Talutrymme, hur många gånger alternativt hur mycket tid får flickor resp pojkar tala under en lektion, del av en lektion, under en samling eller en genomgång?
  • Vilket material väljer barnen vid lek?
  • Vilka barn/elever får hjälp av pedagogen? I hallen, vid måltiden, på lektionen?
  • Hur länge får barn/elever vänta innan de får hjälp? Hur länge får tysta resp högljudda barn/elever vänta?
  • Vilka barn/elever får höra sitt namn under ett lektionspass, en måltid, en samling?
  • Vilka barn/elever diskuterar ni mest på personalmöten, i fikarummet?
  • Vem ber pedagogen om hjälp för att göra något, till exempel för att kopiera, hämta material? Varför?
  • Kontaktar ni mamman eller pappan när barnet blir sjukt, får problem?
  • Vad ger ni barnen/eleverna positiv uppmärksamhet och beröm för? Är det någon skillnad mellan flickor och pojkar?

2. Husmodellen, kartläggning av den fysiska miljön

Husmodellen kommer från JämO och synliggör var barn/elever och personal befinner sig på och hur de använder den pedagogiska miljön.

  • Tag ett stort, vitt papper och gör en förenklad skiss över förskola/skolan och utemiljön. Namnge olika utrymme och rita in dem på skissen. En förskola eller fritidshem kan rita in alla sina utrymmen och rum. En skola kan kategorisera olika utrymmen, till exempel idrottssal, lektionsrum, korridorer, toaletter, matsal, datasal, rektorsexp, etcetera.
  • Markera med färger eller symboler var flickor respektive pojkar tycker om och brukar vara och var de ogillar eller inte brukar vara.
    Med yngre barn gör pedagogerna detta själva, medan äldre barn/elever kan delta i kartläggningen. De kan få ett antal post-it lappar eller färgpennor och enskilt eller i grupp få markera på skissen. Gruppernas kartläggning sammanställs på ett stort, gemensamt papper.
  • Markera med symboler (till exempel papperspengar) var förskola/skolan har lag ner stora eller små resurser, till exempel i utrustning.
  • Samtala med barnen/eleverna och fördjupa den bild som träder fram. Det kan vara bra att göra det i flick-respektive pojkgrupper, eftersom det kan finnas maktrelationer som hindrar samtalet.

Att reflektera över:

  • Vilka platser och aktiviteter gillar flickor respektive pojkar? Vad är det de gillar där?
  • Vilka platser och aktiviteter undviker flickor respektive pojkar? Vad är det de ogillar?
  • Finns det kränkande situationer kan det finnas på de platser som ogillas? På vilket sätt blir de kränkta? Används härskartekniker? Vilka då?

3. Fotoinventering av miljön

Elever som kan hantera en kamera, till exempel en digitalkamera eller engångskamera, kan få i uppgift att går runt och fotografera miljöer på skolan som de ogillar eller känner sig obehagliga att vistas i.
Här kan det vara bra med könsuppdelade grupper, eftersom det kan finnas ett könsförtryck i olika miljöer, vilket riskerar att döljas om grupperna är könsblandade.

Fotoinventering kan komplettera husmodellen och fotokopior kan sättas in på skissen för att illustrera.

Reflektionsfrågor, se Husmodellen ovan.

4. Placering

Hur barn/elever placeras eller placeras sig själva i sin miljö, kan avspegla könsmönster. En ogenomtänkt placering leda till att könsmönster återskapas. Alternativt kan en placering som är genomtänkt utifrån andra kriterier skapa könsmönster, som pedagogerna inte har uppmärksammat.

  • Gör en skiss på ett stort vitt papper över rummet/rummen och rita av placeringen i klassrummet, vid måltiden, samling, vila, etc. Markera var flickor och pojkar sitter med olika färger eller symboler, så att det syns ordentligt var de sitter.

Att reflektera över:

  • Vad är tanken bakom barnen/elevernass placering? Att underlätta för pedagogerna, att undvika bråk, att stimulera barnens språkträning eller annat?
  • Varför sätter sig eleverna som de gör, vid fri placering?
  • Var är pedagogerna placerade? Varför?
    Bidrar placeringen av barnen till att skapa traditionella könsmönster?

5. Elevers resultat och arbete

Ett enkelt sätt att få syn på könsmönster är att under en period notera skillnader i elevernas resultat och arbeten. Bestäm en frågeställning och notera under en period skillnader mellan flickor och pojkar.

Förslag till frågeställningar:

  • Hur använder elever språket när de skriver texter? Antalet meningar, meningarnas längd, beskrivande ord, textens längd?
  • Hur svarar de skriftligt på frågor? Kortfattat? Lämnar både svar på frågan och motivering till svaret? Få eller flera meningar?
  • Hur tecknar och målar de när de får välja fritt? Motiv? Färger? Hur använder de pappersytan?
  • Finns det skillnader i provresultat ? I färdigheter? I betyg?

Att reflektera över:

  • Finns det könsskiljande mönster?
  • Hur hänger dessa ihop med de krav och förväntningar du som pedagog ställer på eleverna?

6. Intervju och enkät

Lite äldre barn och elever kan intervjuas eller själva skriva ner hur de ser på flickors och pojkars roller i verksamheten. Vad anser de att flickor och pojkar får göra och vara? Ger det uttryck för könsmönster?

Intervjuer kan också vara ett sätt att få syn på de sociala hierarkier som finns i en barngrupp och som kan hindra barnen från att välja vissa kamrater i leken eller att göra vissa saker

Exempel på frågor:

  • Förskola/förskoleklass/fritidshem
    Vilka barn leker barnen med och vad leker de då?
    Vad tycker de att flickor resp pojkar kan/ska göra och leka med?
  • Grundskola
    Eleverna kan skriva, intervjua varandra eller göra enkäter, beroende på färdigheter och ålder, över teman som:
    Vilket är mitt drömyrke?Hur ska göra för att nå dit? Vad skulle jag ha valt för yrke om jag varit av det motsatta könet?
    Vad är det bästa med att vara flicka resp pojke?

Reflektionsfrågor:

  • Finns det könskillnader?
  • Finns det traditionella könsmönster?

7. Inventering av den pedagogiska miljön

Hur lokaler är planerade och materialet är disponerat, kan sägas vara en spegel av pedagogernas värderingar. Därför är det intressant att göra en inventering ur ett genusperspektiv av miljön i de rum som barnen/eleverna vistas i.

  • Var är det pedagogiska materialet på förskolan placerat? Var finns bilarna, dockorna, byggmaterialet? Uppmuntrar placeringen till könstradtionella eller könsöverskridande lekar?
  • Vilket utklädningsmaterial finns det på förskolan? Finns det både kvinno- och mankläder? Finns det kläder och material som kan associeras till olika yrken?
  • Hur benämns de olika utrymmena på förskolan? Ett vanligt förekommande namn är dockvrån och lekhall. Vad ger det för associationer för barnen? Finns det namn och beteckningar på förskolan som ger förväntningar om hur barnen ska leka?
  • Hur ser det ut på väggar och anslagstavlor i klassrummet? Hur är representationen av kvinnor och män och hur framställs de? Finns det stereotypa framställningar, till exempel passiva kvinnor och aktiva män?
  • Vilka barns/elevernas alster är uppsatta i rummet och var i rummet? Är det någon skillnad mellan flickor och pojkar
  • Finns det referensmaterial och hur framställs kvinnor och män i det? Finns det material om otraditionella kvinnor och män? Finns det material om tar upp genus och jämställdhetsfrågor?

8. Genusgranskning av läromedel och litteratur

Läromedel
Läromedel som böcker, filmer, dataprogram och referensmaterial av olika slag, kan innehålla stereotypa framställningar av kvinnor och män. Det kan även finnas fördomsfulla och kränkande innehåll utifrån sexuell läggning, religion, etnicitet eller handikapp.

Reflektionsfrågor:

  • Kan de exempel och den bild som förmedlas i läromedlet problematiseras och varieras så att undervisningen inte förmedlar en stereotyp och normgivande bild?
  • Hur lär ni eleverna att själva kritiskt granska sitt material?

Skönlitteratur för barn och ungdomar

Barn- och ungdomslitteratur förmedlar också föreställningar om hur flickor och pojkar ska vara. Fortfarande är en majoritet av huvudfigurerna i barnböcker pojkar, flickor är de passiva och pojkar de aktiva. Genom att granska och bli medveten om den litteratur som förskolan har eller ska köpa in, kan du som pedagog balansera traditionella könsmönster på olika sätt. Du kan använda böcker med otraditionella flickor och pojkar, eller samtala med barnen om hur barnen, ungdomar och vuxna i böckerna framställs och om det skulle kunna vara om deras roller varit otraditionella.

Reflektionsfrågor:

  • Hur kan ni balansera den bild av flickor och pojkar som ge i de böcker som ni har på förskolan?
  • Hur kan ni göra flickor och pojkar medvetna om de könsmönster som finns i litteraturen?

9. Observationer med stöd av videokamera

Att observera med stöd av videokamera ger möjligheter att synliggöra det som är svårt att observera; kroppsspråk, tonfall, språknyanser, ögonkontakt och annat i mötet mellan barn/ elever och pedagogerna. Det ger också en möjlighet att se samma situation flera gånger och fokusera på olika frågeställningar.

Att tänka på:

Videokameran är ett kraftfullt verktyg. Filmsekvenserna gör det möjligt att synliggöra omedvetna handlingar. Därför att det mycket viktigt att visa respekt både för barn och vuxna, som är med på videobanden.

Här är några riktlinjer för arbetet:

  • Föräldrar bör skriftligen godkänna att barnen får videofilmas för internt bruk för utvecklingsarbete.
  • Det inspelade materialet ska betraktas som minnesanteckningar och endast visas för deltagarna i utvecklingsarbetet. Det ska inte sparas längre än utvecklingsarbetet pågår och förvaras så att det inte kommer i obehöriga händer eller kan förväxlas med annat material.
  • Vuxna reagerar olika över att blir filmade. En del bryr sig inte alls, medan andra tycker det är obehagligt. Det är därför bra om alla i arbetslaget turas om att filma för att känna trygghet i situationen. Det är inte svårt att filma med videokamera, lite gemensam träning kan ta bort farhågor.
  • Barn kan spexa eller ”agera” inför kameran. Det är därför viktigt att tala om för barnen syftet med filmningen och att det inte gäller en film som barnen/eleverna sedan ska få se. Erfarenheten är att de då mycket snart tappar intresset för filmaren.
  • En videoobservation bör inte omfatta mer än 10-15 minuter. Tänk på att det också tar tid att titta igenom alla observationer.

 

 - TillbakaTillbaka  -    UppUpp  -